[äinjel]

Jag stannade upp och tittade på mig själv idag.
Den mest genomträngande tanken var; Vad fan hände?
Okej, jag är inte lika tjock som jag var för ett år sedan.
Men sen då?
Jag var ganska lycklig och glad där ett tag, men nu? Känns inte lika säkert längre.

Det känns som att jag släppt mig själv en del.
Jag som älskar mina långa ögonfransar och ser dem i princip som det bästa med mitt utseende, har inte ens orkat måla dem det senaste. Det har inte spelat någon roll, speciellt inte till jobbet. Tidigare gjorde jag alltid det. Jag vet att jag ser tusen gånger piggare ut och jag känner mig oftast finare, men jag har bara inte orkat bry mig.
Och sen att sminka mig "ordentligt", med underlagskräm och hela kittet, känns helt meningslöst för jag blir aldrig så fin som jag önskar längre.

Kanske blir det så när man inte känner sig attraktiv. När man bara umgås med vänner som bara ser en för det man är; en vän. När man inte träffar nya människor som kanske, eventuellt, möjligtvis skulle tycka att jag är fin och intressant. Kanske är det då man slutar orka. För ens vänner måste tycka om en även när man ser ut som femtioåtta svåra år.
Eller så kan det bero på att man varit singel och ensam längre än man orkar tänka på och man lever i ett konstant mörker utan minsta skymt av solljus.

Lägger man ihop det ena med det andra och tredje så får man en cocktail som ser ut som den här drinken.
Precis vad man vill ha.