[äinjel]

Jag får väl berätta vad det var som hände i torsdags då. Och hur det gick i onsdags för all del.

På onsdagslunchen åkte ju jag och Misja till Gbg för en liten systerdag. Det blev kanonväder och shoppingen var alldeles utmärkt. Jag hittade en ljusblå kofta på Cubus och Misja köpte bl a en finfin klänning på HM. På kvällen gick vi till en restaurang vars namn jag glömt, den låg på en tvärgata längst upp på avenyn. God mat och en fantabulöst god hallonsorbet till efterrätten. Enda nackdelen var att de inte hade några light-drycker! Jag trodde verkligen att den tiden var över. När jag fick diabetes var det ganska vanligt att det inte fanns.. Men nu? Njä, dåligt tycker jag. Efter maten träffade vi iaf Sofie och Märta för ett glas vin på SoHo innan jag åkte hem (i wn fruktansvärt överfull och peckvarm buss) och Misja stannade med Märta för att gå på krogen.

I torsdags då, hade jag en lugn dag alldeles för mig själv. Jag rensade lite mer i förrådet och fick slängt en del saker i containern vid återvinningen. Lagom till middagen ringde Misja och frågade om jag ville gå strandpromenaden med henne. Klart jag ville det! Varmt och gott som det var, tog jag bara med mig kort, leg & busskort, nycklar samt mobilen och solglasögonen och mötte den söta vid Willys. Det var en ganska härlig promenad och vi stannade på den lilla landtungan precis efter trädelen av promenaden och njöt av havet ett tag. Sedan fick vi för oss att gå en bit till och bada. Vi hittade faktiskt ett mysigt litet ställe och debaterade en stund över om vi verkligen skulle i. Fötterna var redan doppade och avdomnade så det lät som en ganska god idé! Misja vadade ut ett par meter först, och jag höll på att ta av mig byxorna när de slänger till och min mobil flyger ur fickan och ner i vattnet. Jag släpper kläderna och tar två seg ut på en sten och halkar till, tar emot med högerhanden halvt bakom ryggen och vänster armbåge. Jag kände att det gjorde ont, att någonting var fel, men jag var så fokuserad på att hitta min telefon att jag ignorerade det tillfälligt. Vi hittade telefonen och fick upp den på land. Jag fastnade på huk i vattnet och började väl inse att höger handled inte såg ut som den gjort 5 minuter innan. Jag kunde inte röra den och det bildades en bula på ovansidan leden. Tillslut kom vi upp ur vattnet och bökade på mig byxor och skor. Misja hade ringt taxi som väntade på oss inte så långt därifrån.
Vi var på Akuten halv tio på kvällen. Kvart i 6 på morgonen hade jag fått lokalbedövning, handleden dragen rätt (av 2 människor, hängda i var sin del av armen), blivit gipsad, röntgad 2 gånger och informerad om övningar samt att jag ska kontrollröntgas om 10 dagar för att se så allt ligger rätt till. Gipset, det ska sitta på i 4 härliga, långa veckor..

Jag grät inte en enda gång under torsdagsnatten, trots att det tårades några gånger. Inte förrän igår kväll, när jag satt på bussen hem från stan (givetvis), kom tårarna. Inte så mycket på grund av smärtan utan mer över hela situationen och min plötsligt väldigt begränsade förmåga att göra saker och ting.

Idag är det visst fest för Calle. Humorevenemang på studio 32 också. Min arm värker som attan och mina skuldror och axlar har knutor som känns stora som tennisbollar. Vi får se vad det blir.