[äinjel]

Idag när jag kom hem hade jag fått ett stort brev från min mammas morbror och moster. De är några av mina favoritsläktingar och är alltid underbart vänliga och varma. De utstålar sådan omtanke att jag känner mig omtyckt bara av att vara i deras närhet. Sen hjälper det ju också att de inte är dåliga på att påpeka hur mycket de tycker om mig.

Brevet innehöll en försenad present/julklapp som jag blivit lovad när de var här och grattade mig. Brevet innehöll en förstoring på ett kort av min pappa och "storebror". Det är ett så otroligt fint kort, jag älskar det. Jag känner så igen mig i det. Man ser bara ryggarna av dem, men de sitter på en bergshäll och tittar ut över en stor dal med deras gamla hund emellan sig. Kortet är taget 1983, drygt 2 år innan han dog och jag föddes. Precis så älskar jag att sitta ibland. Ute i naturen, i stillhet och bara finnas till. Kanske tänka över viktiga saker och ting, eller bara dagdrömma.

Jag visste precis var brevet innehöll och det tog en stund att få upp all tejp, men när jag väl fick fram kortet och läste det lilla brevet som mammas morbror skrivit till mig så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna för allt i hela världen. De var inte många, men de kom likväl.

Jag önskar så att jag fått sitta med där, på den där bergshällen och blicka ut över skogen..
Bara sitta i stillhet, bredvid min pappa.