Du.

Jag vet inte om du kommer imorgon. Det vet kanske inte du heller.
När vi pratade i söndags sa du att du inte visste förrän samma dag.

Kanske är det pga ovissheten jag har sovit så dåligt den här veckan.
Att jag har gått och oroat mig för att du kanske inte kan vara här hos mig.
Det var du inte förra året och det sög.
Riktigt rejält.

Jag vill verkligen, verkligen att du kommer hit och kramar om mig, kallar mig skatten och säger att du älskar mig. Som förr.

Gud, vad jag önskar att "förr" inte kändes som så längesedan.

Reflektioner

Share your thoughts:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0