[äinjel]

17:20
Jag känner mig så förvirrad. Vet inte hur jag ska känna, eller vilken känsla jag känner mest eller främst. I mitt inte längre sömnfattiga tillstånd borde jag kunna skilja på mig själv, men det fungerar inte. Jag är som en stor stål med känslor.

Helgen har varit underbar. Jag har träffat, festat, umgåtts och sovit med nya bekantskaper. Fredagens kalas för Kim var fantastiskt, gårdagens försök till fylla var mest bara mysigt. Endast en klarade målet och resten kämpade på tills tiden rann ut.

I fredags åt jag middag med Per och Beccis innan jag åkte upp på fest, och det var trevligt.

20:05
Nu är jag hemma efter att ha varit vid min pappas grav och lagt en krans. Jag har nära på bävat inför idag eftersom jag känt på mig att alla mina dammar skulle brista. Allt jag hållt inom mig den senaste tiden sköljde över mig och ingen kraftansträngning i världen skulle kunnat stoppa mina tårar.

Men nu är det gjort, och min älskade storebror var där och stöttade mig och pratade med mig om saker och ting. Jag är så glad för hans skull. Hans liv har blivit så bra, efter allt han gått igenom och nu önskar jag bara att lite av hans lycka kunde smitta av sig på mig. Men han har ju några år mer än mig, så kanske kan det hända att jag får vänta ett tag till.

Jag kan vänta ett tag till, för jag förväntar mig inte att allt ska lösa sig som i ett trollslag..
Men jag tycker det får räcka med saker som går fel nu.