[äinjel]

Weeping willows vet vad de skriver om ibland, det måste jag säga.

Idag har varit en sån där bra dag. Solsken ute, solsken inne, solen sken i varje sinne.. Typ.

Började dagen med sista timmarna på programutbildningen på NÄL. Lite (läs: jätte!) segt, tiden bara kröp fram. Men jag lärde mig ändå en del. Sprang delvis till bussen som tog mig tillbaka till sjukhuset här i stan och traskade sedan ner till gymmet för ett välbehövligt pass. Jag har varit så dålig på att motivera mig till träning det sista att det bara blivit typ 2 pass i veckan. Bättre än inget, absolut! Men inte tillräckligt enligt mina mått.

Delvis beror det väl på att mitt trogna träningssällskap och motivationsledare (^^) varit sjuk senaste veckan, men men. Det är ju ändå Jag som tränar mig. Inte Robin (fastän det ibland känns så :P). Nåväl. Nu har jag varit där tis, tors och ska ner imorgon efter jobbet. Förhoppningsvis kan jag lura med mig Misja också.

Så tillbaka till denna dagen..

Efter träningen mötte Robin upp mig och vi strosade upp till Cactuz för en tacotallrik/sallad varpå Misja joinade oss en sväng. Sedan gick jag och hon neråt stan igen, pratade om ditten och datten, handlade alkoholhaltiga drycker och lite mat att ta med hem. Väl hemma var klockan inte mer än kvart över fem (!) så jag gick över till min kära Virrogranne som drack kaffe med Robin en sväng. Nån timme senare blev vi utslängda och jag gick hem och myste ner mig för att läsa ut min bok (som inte var något vidare jättebra) och sedan pyssla runt lite här hemma.

Nu har jag borstat tänderna, gjort mig iordning för natten och precis lyssnat när Wyclef ber oss ringa 911. Låten efter på min playlist var inte alls i min sinnesstämning (Zonebreaker  - face down ass up), så sedan fick det bli tyst.

Jag vill ha fler dagar som idag.

Fler kvällar när jag känner mig tillfreds med min tillvaro och nöjd med dagen som gått.

Det enda som fattas mig nu är, precis som inlägget började med, någon annans närvaro.