[äinjel]

Sedan i lördags har min mage varit i uppror. Det började med att jag fick springa på toa stup i kvarten hela dagen, just när mamma och Ronny var här givetvis.. På söndagen kändes det bättre men magen var väldigt spänd och öm och jag kunde knappt ha på mig några kläder som låg mot magen. Men på kvällen fick jag återigen springa på toaletten. Hej sjukskrivning..

Igår började på samma sätt som söndagen, alltså rätt lugnt. Jag gick bort till affären och handlade lite kräm och blåbärssoppa och slappade i sängen. Magen var fortfarande spänd men det gick hyfsat bra.

Sedan hände något på kvällen. Min kropp regerar inte så som den brukar och har gjort de senaste 13 åren med diabetes under den här magperioden, det blev jag alldeles för tydligt medveten om när jag fick i mig för mycket insulin som jag var tvungen att få upp fort igen och min kropp reagerade som om den var på avgiftning (tror jag). Det var hemskt. Hade det gått 10 min till utan att sockret gått upp skulle jag ringt efter en ambulans.

Men jag klarade mig. Kollade sockret var 10:e minut och tillslut ordnade det till sig. Kroppen slutade kallsvettas floder och jag kände inte som om jag behövde ligga över toalettstolen längre.

 

Men ja. Jag blev faktiskt rädd.

Och jag insåg hur sårbar jag är här alldeles ensam och med urkass mobiltäckning när det här hände.