Jag kan kan inte tro att jag är på väg till jobbet just nu

Låt mig ta dig tillbaka till onsdagen, vilken helt klart blev en bra dag.
Arbetsdagen lunkade på och min plan var att gå till gymmet och efter det hälsa på Kim för att sedan landa på Köket där Void skulle spela och ta bussen hem.
Men icke sa Nicke!
Kim hörde av sig och skulle inte vara hemma vid den tiden utan nånstans vid norrskolan. Eftersom jag inte visste om jag var välkommen eller hur mycket tid jag skulle ha efter träningen så bestämdes det att vi skulle höras senare.
På gymmet körde jag en halvtimmes program på crossen och sedan andra övningar lika länge. Var allt för längesen jag var där och det kändes riktigt skönt!
Duschade där, åkte hem och fixade lite mat innan jag förgäves ringde Kim, mer än en gång, utan svar. Fuck! var min tanke, för jag hade ingen jättelust att gå ner själv.
När jag efter en bra stund gjorde ett sista försök svarade han äntligen och jag fick komma dit.
Eftersom jag redan var iordninggjord så kunde jag slänga på mig ytterkläderna och ta bussen inom 10 min.
Väl där träffade jag även Tommy, Mikaela och Robert, trevliga människor alltihop och vi samtalade och drack lite smått innan det traskades ner till stan.
På Köket var det inte så mycket folk, men jag träffade Sandra, Lina och hälsade på bandet. Spelningen var bra, tiden försvann och eftersom jag missade sista bussen stannade jag med resten av folket tills de stängde. Då gick vi hemåt. Jag, i sällskap av Niclas och Erik som gick före oss och skrämde livet ur Kim genom att hoppa fram runt hörnet på hotellet. Jag har sällan sett någon så chockad, haha!
När vi kom till Kims korsning var jag alldeles för kall och ett oignorerbart naturbehov pockade på, så jag bjöd in mig själv till honom för en toapaus och lite värme för att ringa efter en taxi.
Tydligen var hans toalettbehov större än mitt så jag la mig i soffan och halvslumrade. När Kim kom ut efter säker en hel minut, satte han sig i sängen med gitarren och spelade. Och spelade. Och jag satt och njöt av det fina, rofyllande ljudet så mycket att jag var på vippen att somna när han frågade mig något. Då vaknade jag till och fick äntligen gått på toa..
När jag kom ut hade han lagt på en skiva som han ville att jag skulle höra. Jag vet inte vad de hette, men det var väldigt bra och stundvis även väldigt vackert.
När vinylen var slut (jag hade glömt vilken skillnad det är på dessa skivor och Mp3/CD!) sov jag nästan igen och Kim frågade, eller kanske mer konstaterade att jag skulle sova där. Så han slängde på en dålig film som vi skrattade åt en stund innan han somnade som ett barn och jag gjorde likadant strax därefter.
Tyvärr var klockan då säkerligen runt tre och det var ingen pigg Lena som stängde av larmet 05.50. Men on the bright side så var det precis lagom för att jag skulle hinna hem och byta om, sadla på mig gitarren och borsta tänderna innan bussen gick mot jobbet.

Reflektioner

Share your thoughts:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0