[äinjel]

När jag var ute och promenerade och filosoferade över mitt liv idag, kom jag fram till att jag inte vet vad jag håller på med. Typ.

Nu främst i frågan om kärleksliv och relationer då.

Jag har varit singel nu i.. drygt 7 år. Det är galet lång tid. När jag ställer mig frågan varför så hittar jag inget rakt svar. Visst, vissa perioder har jag tyckt det varit hur bra som helt att vara singel, fri och i viss mån lössläppt. Men det var länge sedan nu. Som jag skrivit här ganska nyligen, så lockar det liksom inte längre. Lössläpptheten har inte varit lockande på flera år nu, jag ser inte alls det roliga i att träffa någon man halvt gillar en gång, vanligen onykter, och ge dem en del av mig som jag håller ganska kär.

Sen frihet. Vad är det då? Blir man inlåst och fastkedjad när man är i en relation med någon och man tycker om varandra? Inte direkt.. Man kanske väljer att stanna hemma ensamna vissa kvällar, men är inte det liksom essensen av frihet; att välja själv?

Singel. Ensam. En. Själv. Jag behöver ha mina dagar/kvällar ensam ibland, det gör nog alla, men det är inte samma sak när jag inte väljer att vara själv utan är det eftersom det fattas alternativ.

 

Så, varför har jag varit singel så länge? Vad är det som hindrar mig? För min logik säger mig att det är jag som stoppar mig. Men hur? Är det självförtroendet.. Mina osäkerheter på mig själv.. Ser jag inte potentialen i rätt personer?

Och nu när jag har kommit fram till detta, hur i hela världen ska jag finna på mitt hinder och sedan överkomma det?