Emo-söndag
I motsats till vad jag oftast tänker när jag ser det där ordet så var gårdagen emotionell på ett bra sätt. Inte heller var det för mycket känslor, utan mer.., som det skulle vara.Jag vaknade innan tio, obakis och glad eftersom solen nästan sprudlade utanför. En fika med Misja bokades in men innan den bestämde jag mig för att åka upp och hälsa på pappa. Graven var jättefin i solljuset och prydnaden jag satte där i vintras var kvar. Jag gjorde något jag inte Ian minnas att jag gjort tidigare; jag pratade med honom. Om det mesta som tynger mig, saker som är jobbigt och funderingar jag har. Det var en speciell känsla och tillslut grät jag en stund.Oftast så har jag dåligt samvete för att jag så sällan tar mig dit, men nu har jag varit där. Det var fint, rofyllt och jag vet att jag alltid kan gå dit.
Reflektioner
Trackback
