[äinjel]

Så är semestern slut igen. Jag vill inte. Jag hade kunnat göra så mycket annat än jobba på det där stället imorgon. Jag vill inte arbeta där. På riktigt. Ett konstant överflöd av arbete som vi aldrig kommer ikapp eftersom vi är en man för kort. Får vi nån förståelse eller något stöd från ledningen? Hah! Tillåt mig skratta bittert. Ofta hör man att man inte vet vad man hat förrän man har förlorat det.. I det här fallet vet man inte hur mycket man ogillar något förrän man tvingas tillbaka till det. Mina motståndskänslor kan visserligen vara förhöjda av att jag haft en fin vecka och bokstavligt talat är på väg hem till vardagen. Men ja.. Ändå. Hela min kropp strävar emot logiken i att 'man ska ändå vara tacksam att man har ett arbete'. Jag menar, det kan inte vara detta livet ska gå ut på. Att vantrivas och nöja sig. Om det är så, kan man väl lika gärna ge upp. Knyta säcken.. Vad är i så fall poängen med någonting alls?