[äinjel]

Hur de ibland kan vara så klara, så enkla och självklara. Man vet precis vad man känner och om det är bra eller dåligt, vad man vill ändra på eller vad man vill ska vara precis som det är.

Sen finns motsatsen. Känslor som man inte riktigt kan sätta ord på eller definiera. Som man inte vet vad de beror på, om det är något utomstående som skapat dem eller om de är en skapelse av ens egna huvud, en önskan om känslor.

Som saknad till exempel. Ibland vet man precis vad man saknar; en vän, mamma, choklad eller kärleken från en hund. Men ibland vet man inte om man saknar en specifik person, eller om man faktiskt frodar i känslan av att sakna någon och därför låter sig själv fokusera den saknaden på någon speciell.

Är då den osäkerheten ett tecken på att saknaden är "falsk"? Att subjektet för saknaden egentligen hade kunnat vara någon annan..? Säg då t ex att man hör en låt som får en att tänka på denna person och man önskar att personen var här när man tänker på densamma i den stunden.. Är det istället ett tecken på "sann" saknad och känslor till personen i fråga?

Jag är lite.. fundersam.