Hela mitt jag sa nej. Nej nej nej nej nej.

Man får en liten tankeställare när man för andra söndagen i rad inte kan somna fastän man är trött utan ligger och blir mer och mer spänd och obekväm. Om man dessutom när larmet går av på morgonen inte kan hålla tillbaka tårar för att man inte vill gå hemifrån och axlarna känns fastlimmade i öronhöjd och nacken hård som sten, då är det nog något som är väldigt fel med min vardagssyssla.
Kan man tänka sig i alla fall.

Reflektioner

Share your thoughts:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0